Är med sjukt blandade känslor som jag packar mina väskor nu, känns både bra och dåligt. Saknar min familj och vännerna hemma, men samtidigt kommer jag sakna människorna, huset, kollektiv, jobbet, arbetskamraterna och Stranda. Det värsta jag vet är avsked, brukar oftast försöka se det som ett "vi-ses-snart-igen". Men samtidigt vet man aldrig vart man hamnar i slutändan, vilka man kommer stöta på, och hur fantastiskt är inte det egentligen.